[Brynja]

Vart det Pappa Långben som vart läkare? Kirurk? -Kanske för duttig för en så dum fråga som min.

Dagens föreläsning handla om bla Socialkognitiva behandlingar mm, sedan trillade vi in på en studie som fastslår att El-chock är den i särklass bästa behandlingen att häva svår depression. (Skit i biverkningarna nu, det va inte de jag undra över)

El-chocken i sig framkallar ett epileptiskt anfall som bla. ökar dopamin niv. i hjärnan. Som då skall häva depressionen. (Det händer fler saker, men de är inte intressanta i min fråga som kommer nedan.) 

Vår föreläsare som är psykolog vet bara att det kan hjälpa men inte hur det hjälper, varvid hon inte kunde svara på min fråga. Så kanske någon läkekunnig kan det.

Så: Om de i första hand vill åt det epileptiska anfallet genom el-chock för att häva en svår depression, betyder det då inte att "äkta" epileptiker nollställer/häver/stävjar ev depression var gång de får ett anfall?

Halva klassen skratta som galningar åt min fråga. För den va uppenbarligen dum/pinsam/ icke PK (Blä vad jag hatar den förkortningen, eller vad den står för) men föreläsaren stod som ett gapande frågetecken för de hade själv aldrig gjort den kopplingen på Psykologen.
 

[Crimson]

Jag är ingen läkare, men frågan låter som en som jag skulle kunna ställa. Lätt! 

[Bishonen]

Som med dom flesta medicinska behandlingar som har med hjärnan att göra vet man oftast inte riktigt varför saker fungerar utan bara att dom gör det. Ta litium till exempel. litium har använts för att stabilisera manodepression i en herrans massa år men det finns ingen som vill svära sig blå över varför det fungerar.

Saxat från wikipedia.

How Li+ works in the central nervous system is still a matter of debate.

Mitt heta tips är att fråga en psykiatriker istället. Psykologi är en pseudovetenskap och jag har för mig att psykologer inte läser särskillt mycket om hur hjärnan fungerar rent praktiskt.

Förövrigt tycker jag att det vart en jävligt bra fråga. Kommer själv att sitta och klura på det resten av denna jobbnatten och troligen inte kunna sova imorgon bitti när jag cyklat hem i alla minusgraderna.  

Hör av dig om du får några bra svar. jag är sjuukt nyfiken.


EDIT: Tar tillbaka detdär om psykologer. Dom läser tydligen lite neurologi också.

[DeadHead]

Jag är ingen läkare, men frågan låter som en som jag skulle kunna ställa. Lätt!  

Din fråga kändes ju väldigt logisk tycker jag i alla fall. Skulle nog säga att om dom skrattade åt dig för att de tyckte frågan var dum, så bör dom gå hem och skratta/gråta åt sig själva och sin egen dumhet istället för att dom inte kom på att ställa just den frågan.

Bra!

[Airam]

Jag är ingen läkare, men frågan låter som en som jag skulle kunna ställa. Lätt!  

Din fråga kändes ju väldigt logisk tycker jag i alla fall. Skulle nog säga att om dom skrattade åt dig för att de tyckte frågan var dum, så bör dom gå hem och skratta/gråta åt sig själva och sin egen dumhet istället för att dom inte kom på att ställa just den frågan.

Bra!

 

Ja, det säger mer om dina kurskamrater än om dig. Jag skulle nog också ha funderat i dom tankebanorna.

[Johnny Hazard]

Ta litium till exempel. litium har använts för att stabilisera manodepression i en herrans massa år men det finns ingen som vill svära sig blå över varför det fungerar.

Är det inte så att människor som har lätt att hamna i manodepressioner har för lite litiumsalt? Sen verkar det ju som litiumet dämpar humörsvängningar åt bägge håll, dvs man undviker de djupa ångest dalarna men hindrar även glädjetopparna (extaser). Men nu frångår vi ämnet.


Tyckte din fråga var bra Brynja, men för att kunna svara på det måste man nog veta hur epilepsi fungerar, vilket jag inte vet.

Det vore ju enkelt att kontrollera hur många epileptiker som lider av manodepression t.ex. Kanske nått för en doktoravhandling! 

[guest253]

LOL!

Ok, för att faktiskt svara på den fråga du ställer till oss: Nej, DaddyLongLeg är inte vår läkare, han är vår fd. TV-reporter. det är Bishonens bror, LoopHole, Som är narkosläkare.

[Loophole]

Jag tror inte att ett ep-anfall häver eller botar en manifest depression, men det står utom allt tvivel att patienter med epileptiska anfall har mindre risk för depressioner än icke-epileptiker. Det var när man kom på detta som man för första gången kom på idén att behandla depression genom att framkalla anfall med ECT.

Orsaken vet vi inget om, men det finns många teorier likt den du framkastade.

Det mest intressanta alternativet idag är pilotstudier som visat att subkliniska doser Ketamin under 45 minuter ger en ännu snabbare och bättre effekt än ECT.

Frågan var definitvt inte dum utan visar om något på en djupare förståelse inom området än övriga. Bra jobbat

[Airam]

 

[Brynja]

Ah, jag tackar. Fick jag klart för mig det. Tack till Loophole och er andra och så en ursäkt till DLL för att jag blanda in honom =)

[Loophole]

Hmpf.

Har kikat vidare och det visar sig att mina initiala åsikter var daterade. Senare forskning visar att incidensen depression hos just epileptiker är 3 - 7 ggr högre än hos friska kontrollgrupper. Detta skulle alltså tala emot ovanstående förklaring. Trots detta fungerar faktiskt ECT förvånansvärt väl och snabbt på många svåra depressionspatienter. Faktum är att det fungerar betydligt bättre nu när vi använder narkosmedel för att söva patienten inför behandlingen än på det glada 60-talet när vi bara zappade dom utan bedövning, muskelavslappnande eller extra syrgas. Man kan alltså om man vill även misstänka att själva narkosen kan ha en inverkan på depressionen. Det skulle vara skitkul att köra en studie där man bara ger narkos till hälften och ger en fullständig ECT-behandling till hälften och kollar om det är någon skillnad i effektivitet mellan grupperna. Tyvärr är det nog inte kompatibelt med etsika regler, åtminstone inte om det skall vara en blindad studie.

En annan tanke är om det är så att epileptikerna är mer deprimerade pga sin sjukdom eller om de är det pga den sociala påverkan som en ep-sjukdom kan ge eller om det är de antiepileptiska medicinerna som ger en ökad depressionsincidens.

Nästa fundering är huruvida den psykokemiska obalansen som ger antingen depression eller epilepsi kan ge en ökad tillgänglighet för den andra sjukdomen. Obalans i serotonin-, GABA- eller dopaminsystemet kanske ger en ökad risk för såväl epilepsi som depression.

Det är en del vi inte har koll på ännu (och jag är mycket långt från såväl neurolog som neuropsykiatriker) så vad som är hönan och vad som är ägget är väl fortfarande öppet för debatt. Lycka till med den fortsatta frågeställningen till din föreläsare

[guest2209]

Stå på dig, när jag var liten så fick jag ibland lämna klassrummet i framförallt religionskunskap pga retoriska frågor, också ett sätt att bemöta saken, men du fick sitta kvar förmodar jag (inte kvarsittning som så )

Jag ska fråga min bror som är neuropsykolog om saken och om svaret inte är för långt och om jag begriper vad han säger så ska jag posta det, iofs har säkert Loophole fått med det mesta redan.

-cb99

[Brynja]

Cb99, tack =) Alltid roligt/nyttigt om inte annat att få en annan syn på det. Olika skolor har ju olika utgångspunkter =)

[guest1645]

Lite sent ute, men tyckte också att din fråga var en jag själv skulle funderat över. Undrar vad de skrattade åt?

@Loop: Det är nog rätt logiskt att man blir deprimerad om man har en sjukdom som gör att man är rädd för att vistas bland andra människor längre stunder, så förstår att det är svårt att avgöra.
Något jag funderade över var även, om epileptiska anfall (såvida det är det som är den avgörande faktorn vid el-terapin) hjälper, kan epilepsi i sig vara ett fenomen som kroppen "skapar" för att man lider av en defekt som försämrar kroppens hantering av dopamin? Detta skulle ju i så fall tala för att epileptiker är mer deprimerade på grund av fysiologiska orsaker och inte på grund av sjukdomen.
Spännande frågeställningar. Jag föreslår att vi ger Loop fulla rättigheter att utföra försök på människor i detta.

Lite halvrelaterat, och jag är på inga sätt medicinskt utbildad, men har funderat på en annan sak. Man läser ofta om lata drängar förr och finns en hel uppsjö roliga historier om dessa, men finns det någon forskning kring detta? Fanns det många lata drängar, eller används de bara som komisk förhöjare?
Jag blir själv väldigt trött på försommaren, blir inte sjuk, men blir fruktansvärt trött när gräset börjar komma. Skulle vilja veta om det finns ngn allergiforskning kring bondesamhällets lägre arbetare och hur detta påverkade olika gårdars framgång.
Något Edot snubblat över?

[Brynja]

Ang. allergier så skall ju de som bor på vischan klara det bättre än stads bor. Lite skit rensar magen och allt det där. Men sedan finns det även en pågående studie mellan ammande kvinnor i Sverige och Ryssland och allergier senare i livet.
Så långt som de hade kommit i deras undersökning när jag hörde talas om den (för kanske 5-7år sedan) va att det hade mycket med fetter att göra.
Som i Ryssland äter de mycket animaliska fetter och har inte så mycket allergier. I Sverige är det mycket populärare att äta vegetabiliska fetter och svenskar har fler allergier än ryssarna. Så studien gick väll ut på att se om det hade något med varandra att göra.

Vet inte vart jag vill komma med detta men jag bränner snart maten så jag får ta upp tråden senare om ingen annan hittar den åt mig.