Old Gents Society
Loungen - Allmänt snack => Pianobaren - Fritt mingel och spam. => Ämnet startat av: Loophole skrivet 2005-05-04, 15:46:23
-
Jag skulle vilja ta en minut att tala lite allvar på forumet.
Det har ju på senare tid varit en hel del uppmärksamhet i media kring organdonation och transplantation. Det finns telefonnummer man kan ringa, register att anmäla sig i och så vidare och så vidare. Jag skulle dock be om att alla Gents tar ett par minuter och samtalar med familjen angående er egen och familjens inställning till organdonation.
Hur bra det än är med register och så vidare så finns det inget som är bättre än att anhöriga klart känner till den uttalade viljan hos en potentiell donator.
I mitt yrke får jag, om inte dagligen så iallafall oftare än jag skulle önska, kontakt med patienter och framförallt anhöriga som kan ställas inför frågan om en eventuell donation. Detta är jättejobbigt för alla inblandade. För anhöriga underlättar det i de allra flesta fall om man redan - i ett skede då hela diskussionsämnet är otroligt avlägset - har hunnit få reda på varandras inställning och känslor. Att det kan komma något gott överhuvudtaget ur en situation som annars känns helt nattsvart kan faktiskt också hjälpa i ett sorgearbete.
En organdonation innebär INTE att någon person får en möjlighet till fortsatt och/eller förbättrat liv på en annan människas bekostnad. Det innebär att man får denna möjlighet på grund av en annan människas generositet.
Frågan om en organdonation väcks inte förräns personen i fråga är död. Det är alltså ALDRIG frågan om att man får en annorlunda eller sämre vård bara för att man är en potentiell donator!
Detta är inte ett upprop för att alla OG:are där ute skall gå och skriva upp sig i register, eller för att jag skall försöka övertyga någon om att bli donator. Detta är en önskan om att Ni, i händelse av det otänkbara, skall ha underlättat ett otroligt svårt beslut för era anhöriga.
Var och en bestämmer själv om man vill eller inte vill donera sina organ, och det finns abslolut inga som helst krav från något håll på en förklaring till det ena eller andra beslutet, men oavsett vad man tycker så är det livsviktigt att informera sina anhöriga om detta beslut. Diskussionen kan bli jättejobbig, men den behövs!
Tack för uppmärksamheten. För min del är detta inget som behöver diskuteras vidare på forumet (om man inte vill). Det går däremot bra att PM:a mig om man skulle ha några frågor i ämnet.
-
jag reggade mig för ett år sen , om jag dör så finns det säkert nån som behöver grejorna. dumt att låta det ligga och förstöras
:amen
-
Vill tala för eftervärlden hur man vill ha det kan man göra det här!
https://app.socialstyrelsen.se/Donation/anmaldon.aspx
:thumb
-
Jag har oxo redan registrerat mig som organdonator, en självklarhet för vad ska jag med skrotet när jag är död?
Resten får dem allt elda upp! :bbq
-
Reggade mig och flickvännnen för snart 2 års sedan. För om jag kan rädda en person från ett liv i plågor så gör jag göra det.
Vet att om en tjej från gävle som de plockade ur 8 organ som alla gick till nya människor var av den yngsta var 12 år.
-
finns det nån risk att pundare o alkisar får organen?
-
Har anmält mig nu...känns som att jag inte behöver mina organ efter jag dött iaf...
-
en del som jag pratat med om donation gillar inte tanken på att de ska in och skära i en när man dött. det får man väl respektera. Personligen tycker jag att själva tanken att en del av mig fortsätter leva efter det att jag dött , att min död räddar liv på andra är tilltalande. Det betyder ju inte att jag vill dö. hoppas leva tills jag blir 100.
-
:thumb Ja vad skall man med kroppen till när man är död? Är det ngn som kan ha nytta av att plocka reservdelar av den så är det väl kanonbra ... med full respekt för de som tycker annorlunda.
-
Jag anmälde mig för ett par år sen men det finns ju många som av religösa eller andra anledningar inte vill donera sina organ och det får man ju respektera.
-
finns det nån risk att pundare o alkisar får organen?
Det gör det säkert. Men dom kanske också förtjänar en andra chans, dom kanske får ny respekt för livet eller nått :) Man gör ju ändå något vettigt när man gått bort :)
Anmälde mig själv för 2 år sedan ungefär. Kändes som en självklarhet, dels för att anhöriga ska slippa ta sådana beslut mitt i sorg osv plus att man kan ge någon annan livet tillbaka.