Då tar jag upp staffettpinnen och skriver lite om
BildsignalenTeoriHär lite teori om hur en TV-bild byggs upp. Att en TV visar bildrutor vet vi alla. Dessa bildrutor består av två fält vars linjer ritas upp efter varandra. Den börjar med att rita upp alla ojämna linjer 1,3,5 osv så här
Sedan ritar den upp de jämna linjerna 2,4,6 osv så här:
För att resultatet till slut ska se ut så här
Detta görs 25 gånger per sekund per fält, så bilden är inte så fruktansvärt dålig som på dessa stillbilder. Matematikerna bland er har säkerligen räknat ut att 25 ggr per fält och två fält betyder att hela bilden ritas upp 50 ggr per sekund. Detta är detsamma som 50Hz. Sammanlagt finns det 625 linjer att rita upp. Så här fungerar alla TV-apparater som har PAL-systemet, den europeiska standarden. Detta arbetssätt för en bildmaskin kallas Interlaced. Mer om det senare.
Bilden i en 50Hz tv "vibrerar" eftersom det mänskliga ögat hinner uppfatta flimmer som är 50Hz. Jämför med din monitors inställning så ser du att den jobbar med en högra frekvens än 50Hz, för att skona ögonen vid långvarigt spelande. På en TV så är det dock 50Hz och det är störande att se på en längre tid. För att komma undan det så har bättre TV-apparater ett 100Hz system som alltså ritar upp bilden 100 gånger per sekund för att få en stadigare bild. Dock stöter vi här på gränsen för vad en bildrörsTV (CRT) klarar av. Vid snabba förflyttningar (tänk biljakt) så hänger den inte med riktigt. Det finns olika digitala bildförbättringstekniker för lösa det problemet, t ex DNR eller Digital Natural Motion. Men faktum är att Bildrören har gjort sitt för att visa TV.
NTSC är den amerikanska TV-signalstandarden och skiljer sig från PAL så till vida att varje fält har 262,5 linjer istället för 312,5 som hos PAL. Dvs att NTSC har sammanlagt 525 linjer och dessutom visar den varje linje 30 gånger per sekund vilket resulterar i 60Hz. Utöver detta så skickas färgkodningen på en annan frekvens än hos PAL.
Progressiv bildEn Interlaced bilds största problem är att man kan se linjeuppbyggnaden i bilden, framförallt på större bildmaskiner. Lösningen heter Progressive scan. Progressiv ritar upp alla linjer i ett svep istället för att göra två fält, så här:
Resultatet blir att den dessutom hinner med att rita två bildrutor på samma tid som Interlaced ritar en bildruta, på detta sätt slipper man också flimmret som finns i en normal 50Hz TV, så här:
Progressiv bild har funnits länge i datorsammanhang och i o m introduktionen av digital-TV så återfinns denna teknik även i TV-apparater. Fördelarna är uppenbara: ingen synlig linjestruktur på större apparater och mindre flimmer. Du behöver inte ha en särskild TV för att kunna njuta av progressiv bild, men du måste ha en TV som kan ta emot en component video-signal (se nedan) alternativt en Plasma/LCD-TV som i sig inte använder Interlaced. En DVD-skivas MPEG-2 format är specifierat för att kunna sändas både Interlaced eller progressivt. På de flesta billigare DVD-spelarna så skickas dock signalen ut enbart Interlaced.
HDTVHDTV är relativt stort redan nu i Japan och USA. High Definition TVs stora skillnad till en vanlig TV är att man har ett högre antal linjer vilket betyder att du får en mycket mer detaljerad bild. HDTV kan specifieras så här:
*Måste kunna visa 720P och/eller 1080I.
*Måste vara Widescreen 16x9.
*Måste kunna hantera minst 2-kanaligt Dolby Digital ljud.
En vanlig TV har ju 625 Interlaced linjer och förkortas 625I. En HDTV har antingen 720 Progressiva linjer, 1080 Interlaced linjer eller både och. Tänk dig skillnaden mellan en vanlig analog TV-sändning och DVD, tänk dig nu samma skillnad ytterligare en gång. Där har du HDTV. I USA sänder man idag uteslutande i formatet 1080I, medans man i europa officiellt ännu inte bestämt om det ska vara 720P eller 1080I. 720P har dock födelen av att den är progressiv. Som alltid finns det en liten hake, HDTV kräver bandbredd. Mycket bandbredd. Idag finns enbart alternativet att sända HDTV via satelit därför att endast där kan man få den bandbredd som behövs. HDTV sänds idag i europa från Astra-sateliten. Kanalen heter Euro1080 och den sänds okodad. Men du måste alltså ha en HDTV och en satelitmottagare som kan hantera HDTV. Som en binot vill jag nämna att SVT filmar allt dom själva producerar i HDTV sedan två år tillbaka.
Att överföra bildsignalen från A till BDet finns flera sätt att överföra en bildsignal från sin källa (VHS, DVD, Satelitmottagare etc) till bildmaskinen (TV, Projektor, Plasma etc). Här följer de vanligaste standarderna som används idag:
VideoÄven kallad CVBS eller Composit.
Detta är den enklaste signalen för bildöverföring och duger för en VHS-maskin. Video släpper bara igenom 425 linjer. Den transporterar all signal på en ledare och är försedd med en gul RCA-kontakt. Samma typ används även för analog ljudöverföring och kommer då i par, en röd och en vit, för att ge en stereosignal. Samma kabel kan utnyttjas i en Komponent signalöverföring, se nedan. Samt även för elektrisk digital ljudöverföring, kallat coax.
S-VideoÄr lite bättre än Video eftersom den separerar bildsignalen i en ledare för svart/vit och en ledare för färg. Kontakterna är identiska med de PS/2-kontakter man använder i datorvärlden. S-video kan transportera 425 linjer.
ScartÄven kallad EuroScart, är en europeisk kontaktstandard och kan användas för att skicka olika typer av signaler, t ex Video, S-Video eller RGB. Oftast använder man Scartkabeln för att skicka en RGB-signal. I en RGB-signal separerar man färgerna i en röd, grön och blå signal, man använder också ytterligare två ledare för att synkronisera bilden, en för jord osv. Vilket ger en bättre bild än i de flesta andra fall. De flesta TV-apparater har åtminstone ett Scartuttag som kan ta emot en RGB-signal samt ytterligare 1-3 scartuttag utan möjlighet att ta emot RGB. En annan fördel med Scart är att den utöver bildsignalen även skickar analogt ljud i stereo. Scart kan maximalt överföra 575 linjer.
KomponentÄr en amerikansk standard för att skicka en signal motsvarande RGB. Kallas även Y Pb Pr där Y motsvarar samma svart/vita signal som i en S-video signal och Pb Pr står för färgerna. Finns även i en digital variant som då benämns Y Cb Cr. Bildinformationen på en DVD ligger i denna standard. Därför är Komponent ofta att föredra framför RGB som
egentligen är en bättre signal. Komponent finns sällan på en TV men är relativt vanligt på projektorer.
HDMIHigh Definition Multimedia Interface. Är framtidens bildöverföring. Dess fördelar contra andra signaler är att den kan transportera 5 GBit (!) vilket är dubbelt så mycket som HDTV kräver. Med andra ord så kan den transportera bildsignalen helt okomprimerad och medger alltså en bildsignal på upp till 1080P. Dessutom så kan HDMI överföra styrsignaler, t ex så kan DVDn kontrollera Skärmen, eller vice-versa. Och, som namnet antyder, så kan man utöver detta skicka flerkanaligt ljud i den.
DVIDigital Visual Interface. Framtogs av dataindustrin för att tillgodose framtida behov av hög-specifierad bildöverföring till datorskärmar. Finns i två varianter: DVI-D (heldigital) och DVI-I (Digital och analog). Till DVI-I kan man, med en adapter, koppla en vanlig VGA-kontakt. Vanlig på monitorer och de flesta plasmaskärmar/LCD-skärmar. Kan överföra 1920x1080 vid 60 Hz eller 1280x1024 vid 85Hz. 1920x1080 motsvarar i linjer 1080 (den sistnämnda siffran är det som gäller). Med andra ord så måste en HDTV matas med antingen HDMI eller DVI, resten är passé.
I.LinkÄr Sonys implemering av IEEE 1394, mer känd som apples FireWire. En typ som först gjordes för datavärlden för att kunna transportera mer data snabbare. Den är specifierad för att kunna överföra 400Mbit. Sony använde denna teknik när man 1995 klubbade igenom DV-standarden för videokameror. I Sonys värld är denna försedd med en 4-pins kontakt (den vänstra) istället för apples 6-pins kontakt. Man använder den för att överföra bild och ljud från en DV-kamera till en dator, DVD-brännare etc. Pioneer använder I.Link för att transportera högspecifierat ljud (SACD och DVD-Audio) mellan en spelare och förstärkare. Jag
tror att I.link kan transportera 570 linjer.
SlutklämFör bildkablar gäller samma som för ljudkablar, ju bättre kabel du har ju bättre bild får du. Alla kablar finns i olika kvalitéer. Även om du har en gammal 28" 50Hz TV som bildmaskin för din nyinköpta tusenkronors-DVD, så ser du en skillnad mellan en scartkabel för 59:- från Biltema och en scartkabel för några hundralappar från din fackhandlare.
Ta alltid reda på vad dina maskiner kan skicka/ta emot för signal. Du vill inte koppla din DVD till din plasmaTV med en videokabel!