Jag tycker mig ändå förnimma ett äckligt människoförakt i det första epostmeddelandet. Effektivitet tycks ha blivit synonymt med att avvisa så många som möjligt, snarare än human och empatisk handläggning. För ett tag sedan visade det sig också att migrationsverket och polismyndigheten arbetade för fulla muggar för att utvisa så många som möjligt innan den så kallade amnestilagen vann laga kraft.
Nedanstående från den länkade artikeln finner jag dessutom särdeles intressant.
Annica Ring är en av dem på Migrationsverket som i slutet av oktober i år tog kontakt med Rikskriminalen med uppgifter om misstänkt vanvård av apatiska flyktingbarn.
Jag tyckte att turerna kring detta var mycket osmakliga och opportuna. Det är lika självklart som det är hemskt, att det förekommer barn som far illa i flyktingfamiljer såväl som i resten av samhällets alla sfärer. Att det är samma kvinna - hon som i min mening exploaterat ovanstående faktum - som väljer att fira denna sorts myndighetsutövning, är ytterligare belägg för ett skrämmande kallt myndighetsklimat.
