Jag har varit ute på en långsegling som tog mig från Djurgården i sthlm, via Vaxholm till Saxaren, passerade Möja, sov utanför Runmarö, rundade Kalken, övernattade på Tärnskär, käkade middag vid Huvudskär, sov på Utö, låg i bidevind vid Muskö, övernattade vid Gålö, tankade lite vid Dalarö, för att slutligen via Baggensfjärden och Skurusundet anlöpa Stockholm.
Sammanlagt var detta en resa på ca 130 sjömil (234km) som averkades på 5 dagar.
Vädret gav bra segling men dålig solbränna och temperaturen var inte allt för låg. Som kallast hade vi 7 grader i båten, men för den som är van att sova i tält kan inte klaga på det.
Våren bjuder på många naturupplevelser och på en hemlig plats fick jag tom se två halvvuxna havsörnar i sitt bo. Vi väntade i flera timmar i förhoppning om att få se föräldrarna men de dök aldrig upp.
Första stoppet var vid Ekholmen som är en en av båtklubben tillrättalagd ö mellan Stora och lilla Saxaren. Där kunde jag njuta av bastu och ett mycket kallt premiärdopp i havet.
Vid det här laget hade jag och min kamrat inga detaljerade planer förutom att testa båten och att komma så långt ut i skärgården som möjligt.
På vår väg passerade vi många skarvkolonier. Skarven är på östkusten en mycket populär fågel och yrkesfiskare har i generationer hyllat dess grace och som utryck för sin kärlek till fågeln gett den namnet ?Ålekråka?. Skarven är känd för att rensa fiskenät och vikar på fisk för att sedan lägga beslag på mindre öar och bajsa dessa sönder och samman.
Skärgården formligen kryllar av häckande fåglar vid denna årstid. Vi kunde bland annat notera att vid varje brygga vi angjorde så fanns det häckande svalor.
På många öar råder det fågelskydd så här års och det är strängeligen förbjudet att stiga iland. Men det visste ju inte fåglarna om och man kände sig ibland som en marodör då man steg iland på helt legitima platser och råkade skrämma en Ejder ur sitt rede.
Tärnskär är en knappt kilometerlång klippa längst ut i skärgården. Den skulle kunna beskrivas som sista stenen innan Estland. Vegetationen är snål men fågellivet är rikt.
Horisonten på Tärnskär sträcker sig obruten från norr till söder.
Då vi lämnade Tärnskär för att fortsätta mot Huvudskär så blåste det kuling.
Vinden kom dock från rätt håll och vi hade läns hela vägen ner till Huvudskär.
Utanför Huvudskär var havet fullt av Ejderhannar (Gudingar). Tyvärr var det hög sjö och dåligt ljus så jag hade svårt att ta några bra bilder.
Huvudskär är en märklig plats. Ön är som klippt ur TV-serien Saltkråkan. Det mesta av ön är idag Muséebyggd som förvaltas av skärgårdsstiftelsen
Nu orkar jag inte skriva längre därför kommer här en Ekorre som vågade sig fram då vi spanade på Havsörnarna.
Plus lite andra bilder
[/url]
