Ragdoll - the very long story, as told by =[OG]=Crimson.
Jag minns inte riktigt hur det här projektet startade, men det var nog någonstans mellan =[OG]=Baals tjatande om att vi borde spela BF2, och =[OG]=E-doTs hopplöst föråldrade dator. E-doT har dessutom länge tjatat om hon vill lära sig lite mer om insidan på en dator - men även om jag själv har meckat med datorer sedan jag var ett kiddo, så har utvecklingen sprungit ifrån mitt "dator-know-how" de senaste åren. Ett nytt datorbygge verkade som en bra lösning på alltihop, bortsett från en liten detalj – både jag och E-doT är mer eller mindre luspanka!
Jag har länge varit en kronisk samlare av datorprylar och håller lite koll på de saker som bjuds ut på ”fyndhörnan” i forumet. Det var här som jag ramlade över det som skulle komma att bli grunden till Ragdoll-bygget;
ett moderkort som innehades av =[OG]=Juppe.
Har ett Asrock 939dual-sata2 om det är någon som vill ha mot fraktkostnad. Har både agp och pce.
Det är Amd 939 processorer som passar som nog inte säljs mer. Orkar inte att det ligger blir soporna annars.
Han verkade inte få hugg på det och det var ju synd att kortet skulle förfaras, så jag slängde iväg ett PM och fick moderkortet i utbyte mot en lunch (som Juppe fortfarande har innestående). En vacker dag rasslade det till i postlådan, och där satt jag med ett flera år gammalt moderkort till en snart utdöd processorfamilj.
Jag kollade lite priser, men insåg ganska snart att det kanske inte skulle bli något bygge ändå. Förvisso hade moderkortet PCI-Express, men eftersom AMDs 939-proppar inte tillverkas längre, tar de som fortfarande säljer sådana ut ganska höga priser. Det skulle bli alldeles för dyrt i jämförelse till prestandan...men vänta nu... - vad var detta?!
På moderkortet satt en märklig gul AGP-sockel, kallad "ASRock Future CPU port". Snart hade jag luskat ut att ASRock hade byggt ett expansionskort för detta moderkort, vilket tog proppar med AM2-sockel och DDR2-minnen! Det kanske fanns hopp för projektet ändå!
Min entusiasm falnade igen när de enda expansionskort jag kunde hitta fanns på eBay. I detta skede kopplades E-doT in på fallet; jag nämnde (över ICQ) att det skulle bli svårt och dyrt att hitta ett sådant där kort, men jag hade uppenbarligen inte räknat med hennes 1337 googling skillz! Inom några minuter hade hon hittat en butik i Stockholm som hade ett rest-ex till utförsäljning, och dessutom skickat dit =[OG]=Baal för att inhandla det. Tyvärr var Baals utflykt förgäves, för kortet hade sålts samma morgon - men googlandet hade även avslöjat en suspekt postorderfirma som hade flera ex av kortet ”i lager”. Trots firmans skamfilade rykte beställde vi genast, och ett par veckor senare var E-doT den stolta ägaren till ett "ASRock AM2CPU Board" – ett instickskort med plats för processor och minnen:
Nu hade vi helt plötsligt stommen till en dator, så långt till den ringa kostnaden av 375 kronor (varav 150 var frakt)...plus en lunch!
Att välja datorchassi är ju något som bör tas på största allvar, men det var en lyx som vi inte kunde unna oss. Det fick bli en tom låda som jag hade ståendes hemma, som tidigare ägts av E-doT:s bror (inte TEX utan ”kobonden”) och vars innehåll blixten hade tagit året innan. Jag hade fått den som betalning för diverse datorsupport, och eftersom den verkade helt okej var det inte mycket snack om saken. Gratis är gott.
I denna veva fick projektet också sitt namn:
Crimson: " –Vi måste ge den här datorn ett bra namn. Särskilt när det blir en sådan Frankenstein, med konstiga ful-lösningar och delar från olika håll."
E-doT: " –Jaha, du menar som en trasdocka, typ
RAGDOLL?"
*Aerosmith börjar lira i bakgrunden...*
Under de senaste månaderna har vi sedan införskaffat resten av delarna för att göra datorn komplett. Att köpa alla komponenter på en gång har hela tiden varit en ekonomisk omöjlighet, så vi har fått lägga ut några hundra i stöten när vi har kunnat. Fraktkostnaderna har därmed skjutit i höjden, men det har varit en negativ men ofrånkomlig effekt.
Processor och minnen ville vi naturligtvis köpa nya, och vi insåg att ett begagnat nätagg inte heller var att önska. Eftersom inköpen av nöden har varit utspridda över lång tid har vi verkligen kunnat lägga möda på att välja ut komponenter som samtidigt som de är prisvärda också är tänkta att ge så god prestanda som möjligt. Vi har således plöjt åtskilliga recensioner på Tom’s Hardware och liknande sajter!
Slutligen hade vi samlat på oss en AMD Athlon X2 (dual core) 5000+ Black Edition, 2 gig DDR2 RAM från Corsair (800MHz), samt ett demo-nätagg på 450W, även det från Corsair. Vi valde vidare en SATA-2 disk från Seagate med 16 MB cache, en DVD-brännare från ASUS, och ett par 80 mm chassifläktar som skulle vara särdeles tysta.
Att välja processorkylare var lite besvärligt. Eftersom processorn och minnena skulle sitta på ett instickskort blev ju förhållandena lite annorlunda än i en standard-dator, och utrymmet för kylaren var således begränsat; feta Zalman-kylare var bara att glömma. Vi valde slutligen en ganska traditionell kylare från Spire, med kopparkärna i kylflänsen och en tystgående 80 mm fläkt. Som en kuriositet kan nämnas att frakten gick på ungefär dubbelt så mycket som själva kylaren…
Så återstod det värsta; att hitta ett grafikkort. I djungeln av uppgraderingar är ju grafikkorten en särskilt snårig del, och vi ville ju naturligtvis ha så mycket prestanda för våra futtiga slantar som möjligt. Vi tittade längtansfullt efter nVidias 8800 GT, men det kostar nästan lika mycket som vi ditintills hade lagt ut för alla de andra datordelarna tillsammans! Räddningen kom dock när den hedervärde gentlemannen =[OG]=DaddyLongLeg plötsligt över TS frågade om vi ville köpa hans begagnade 7900 GT! Vi högg naturligtvis direkt, och fick köpa kortet till ett mycket förmånligt pris - särskilt med tanke på den FETA Zalmankylare han utrustat kortet med!
Och när grafikkortet hade landat och vi äntligen hade allt vi behövde, så blev det en riktig pysselkväll i datorbyggandets tecken – naturligtvis med allting nogsamt dokumenterat på bild! Att öppna lådan var en upplevelse i sig, där synnerligen aggressiva dammråttor lurade i hörnen:
Efter att lådan och andra begagnade komponenter hade rengjorts, så installerade vi moderkortet:
Kortet jumprades sedan om för att passa AM2CPU-kortet istället för den befintliga processorsockeln:
Kabelhärvor är ju inte kul att ha i en ny dator, så vi flätade ihop alla lösa småkablar till en enda Pippi-fläta:
När chassit väl var anslutet till moderkortet via flätan, blev det dags att rikta uppmärksamheten mot expansionskortet och processorn. Här steg nervositetsnivån en aning - processorer är ju lite känsliga, och man vill ju ogärna fucka upp något.
Att stoppa processorn i sockeln var ju ingen konst, men så kom vi plötsligt på att vi kanske ändå borde ha tvättat både processorn och kylaren med sprit?!
Efter ordentlig desinficering var turen kommen till kylpastan. Här hade vi två val; antingen den smet som följde med kylaren, eller den tub med Arctic Silver II som jag hade kvar sedan tidigare byggprojekt. Efter att ha kollat upp lite värmeledningskoefficienter och dylikt, bestämde vi oss raskt för att använda Arctic Silver (och att bre ut den med ett certifikat för heta arbeten):
Placerandet av kylaren ovanpå detta var en operation som utfördes med ett visst mått av försiktighet; jag minns nämligen med obehag hur jag förr
nästan har lyckats knäcka CPUer när jag med skruvmejsel har försökt klämma dit tjuriga kylare. Utvecklingen har dock tack och lov gått framåt också på kylarfronten, så vi behövde bara få kylaren i rätt position och sedan dra i en liten spak på sidan! Och efter denna pärs var det bara att peta dit minnesstickorna.
Så skulle hela detta arrangemang på plats på moderkortet! Med glada miner stoppade vi kortet i den gula AGP-sockeln... och fann att det inte gick att skruva fast! Chassit var försedd med någon sorts "smart" skruvfri lösning för expansionskort, och CPU-kortet var för stort för att plastklämman som satt där skulle kunna nypa fast det. Som tur var gick dock de där "smarta" plastklämmorna att riva bort, och vi kunde sedan skruva fast hela kittet på traditionellt vis:
Med Dollys hjärnkontor på plats, var det dags att stoppa i Daddys grafikkort! Det passade naturligtvis perfekt, men i brist på anslutningar för kablarna till Zalman-kylaren fick vi använda CPU-fläktsconnectorn till 939-sockeln. AM2CPU-kortet hade ju en egen anslutning för CPU-fläkten.
Nu var det dags för nätagget. Jag måste säga att det har hänt mycket med nätaggen sedan jag byggde datorer senast. Det här agget var helt underbart att jobba med! Alla sladdar satt ihopbuntade i spunna strumpor, vilket både var snyggt och underlättade enormt när man försökte stuva undan dem senare.
Dags att stoppa i de nya chassifläktarna:
Här är nästan allting installerat och inkopplat. Kablarna är ihopbuntade och dragna efter kanterna. Mest nöjda är vi över hur vi lyckades dra flatkabeln till floppyn utefter golvet på lådan, upp längs fronten, framför och över hårddisken, och så till själva floppyn!
Fläktarna är monterade så de blåser ut luft ur lådan – vi räknar med att kall luft automatiskt sugs in genom hålen nedtill i sidoplåten.
Nu var spänningen stor! Dolly var färdig, och nu skulle BIOS uppgraderas och sedan Windows installeras. Vi kopplade in miraklet, slog igång henne – och möttes av följande bild:
”Typiskt! Ingenting händer! Jaha, vad tusan är det nu för fel?”
Efter att ha funderat ett tag, slog det oss att BIOS-versionen som låg inne kanske inte alls stödde vår CPU. Vi kollade upp saken, och naturligtvis var det så - men inte bara det; den stödde inte ens CPU-kortet som processorn satt på! Nu blev läget bekymmersamt igen. Skulle vi alltså bli tvugna att införskaffa en satans 939-processor bara för att kunna flasha BIOS?! Som tur var kom vi på en genialisk lösning; vi ”bände loss” BIOS-chippet och skickade det till ett företag som flashade det åt oss, mot en blygsam avgift om 150 spänn, plus frakt.
Chippet kom tillbaks, vi stoppade in det, slog på strömmen och... RAGDOLL IS ALIIIIVE! Och jag skriver dessa rader på henne just nu.
Hela kalaset har kostat ca 3800 kr (plus en lunch), varav ca 500 är frakt. Guild Wars är SKITFINT på den här maskinen – man kan sitta och titta på inloggningsskärmen hur länge som helst – med lyckotårar i ögonen!
Nästa projekt blir nu att få ordning på den något dysfunktionella datorn ”Cerebro”, som skänkts oss av vår välvillige mecenat =[OG]=Baal. Den ska få hårddiskar från min ”Puchiko” som står hemma i källaren, och lite nytt minne från Datorbutiken.
Bara till sist – ett stort tack till Juppe och DaddyLongLeg, utan vilkas synnerligen gentlemannamässiga stöd projektet aldrig hade blivit av! Och till Baal, som gick våra ärenden i Stockholms undre värld. Btw, Juppe: Lunch i Järvsö snart?
