Fy faaan, jag vet inte var jag skall bli av?! Visst har vi delad ekonomi (jag bjussar på en massa saker som jag tar som självklart och inte ens ids "berätta" att jag bjussar på) och varje kvitto skall delas på och visst ärligt talat har jag haft detta på känn men ... det var hon som var min "räddning" när jag skilde mig från min knäppa hustru (som fortfarande efter sju år tror det är hon o jag). Nu skall jag supa skallen i bitar, jobba 12 timmar och sen supa skallen i bitar hela helgen ... sen ber jag henne fara åt helvete. När skall eländet sluta??!!! När jag berättade mitt livs historia för en terepeut i samband med skilsmässan för 7 år sedan satt hon med hakan mellan knäna och sa "det du berättar är historien om tre olyckliga 80 åriga gubbars sammanlagda liv, och du är bara 40". En sak är säker: jag tänker f:n leva vidare och har gett mig f:n på att bli lycklig! så det så! Ingen av er känner mig - det är det ingen som gör - men ert stöd betyder faktiskt en hel del för mig!!!! Tack för att ni finns o svarar!
