Dark Souls-serien har i princip blivit en symbol för svåra, oförlåtliga spel. Mycket tålamodsprövande kan man säga. DS är absolut inte det svåraste spelet, men det är tillräckligt svårt. Det har inte permadeath som i Diablo HC, men döden kann bli riktigt kännbart i detta spel, speciellt om man inte lyckas ta sig till sin kropp. Svårighetsgraden är också tjusningen med det. Det roliga är att klara av det. Att bli bättre. Att hela tiden försöka med något nytt. Att till slut slå bossen som tagit död på en hundra gånger. DET är Dark Souls (och Bloodborne).