Jag kan tyvärr inte låta blir att skratta åt Tre Kronor.
Något måste ju vara grundläggande fel inom svensk hockey vad det gäller den mentala biten? Jag menar, vi HAR spelare som håller världsklass i sina respektive klubblag, men när det kommer till att spela i landslaget så tappar man extremt mycket jämfört med andra länder som ju fakiskt har mer eller mindre samma situation?
Och att man från ledningshåll tyvärr fortfarande litar på att "NHL-killarna" ska kunna rädda oss i varje turnering av större magnitud har ju under de senaste åren visat sig fungera mindre bra...
Vad är problemet? Jag tror inte att viljan saknas direkt? Någon som har några genomträngande analyser?